Om KTK

Kvinnliga Tandläkareklubben (KTK/Klubben) grundades 1916 av tandläkare Sigrid de Verdier och var då sannolikt ett av Sveriges första kvinnliga akademiska nätverk. KTK:s medlemmar är idag verksamma som tandläkare, lärare, forskare, specialister eller på andra platser i samhällsapparaten. En viktig del av Klubbens verksamhet är Stipendiefonden ”Sigrid de Verdiers minne” ur vilken våra forskningsengagerade medlemmar kan söka och erhålla ett ekonomiskt bidrag, se vidare under fliken Stipendiefonden.

Klubben grundades 1916 på Hotell Strand i Stockholm i närvaro av initiativtagaren Sigrid de Verdier och ytterligare 17 kvinnliga stockholmstandläkare. Ur KTK:s årsberättelse 1916/1917 står att läsa att Klubbens ändamål och syften äro:

”Att arbeta för ett gott kamratskap mellan kvinnliga tandläkare, att verka för lojalitet och gott samförstånd med kårens organisationer, att tillvarata kvinnliga tandläkares speciella intressen och att i samarbete med övriga yrkesgrupper bevaka kvinnors intressen i samhället.”

Sigrid de Verdier föddes 1875 i Gammelstad i Norrbotten och avlade mogenhetsexamen i Stockholm 1897 och tandläkarexamen 1901. de Verdier verkade som skoltandläkare från 1913 och hon arbetade för att utveckla skoltandvården. Förutom att grunda Kvinnliga Tandläkareklubben och vara dess ordförande under många år, var hon verksam i Stockholms tandläkareförening och senare också medlem i förbundsstyrelsen 1916–1935. I förbundsstyrelsen drev hon bland annat kampen om ”lika lön för lika arbete”. Det fanns en uppfattning kring 1910-talet bland manliga tandläkare att kvinnor tog för lite betalt, vilket hon ansåg var en grundlös beskyllning och snarare ett uttryck för ”den gamla, manliga, mycket vanliga uppfattningen att kvinnor kunna lefva på snart sagt ingenting och därför skola anställas med svältlöner”.

Den direkta anledningen till Klubbens bildande blev de angrepp som riktades mot kvinnliga studerande vid Tandläkarinstitutet. Det fanns krafter i samhället i allmänhet och inom lärarrådet vid institutet i synnerhet att ändra antagningsbestämmelserna till förmån för värnpliktiga studerande för att säkra tandläkare till armén. Sigrid de Verdier skrev ett inlägg 1916 i tidskriften Hertha med anledning av denna diskussion där hon med god formuleringskonst och ironiskt bett anlägger moteld. Inlägget avslutas sålunda: ”Rätt egendomligt är, att man så starkt framhåller arméns relativt lilla krav på tandvård, man då helt glömmer det mycket större behov av arbetskrafter, som skolbarnens tandvård kommer att kräva.” KTK:s styrelse arbetade hårt för att ingen skillnad skulle göras mellan kvinnliga och manliga sökande till tandläkarutbildningen. Det lyckades fram till andra världskriget då det åter blev en merit att vara man för att tillgodose behovet av tandläkare i krigssjukvård. Militärpoängen togs bort i början av 1960-talet – även då efter idogt arbete av Klubben. Liknande tilläggspoäng har även förekommit senare, men finns inte längre.